Lida Loop som körs utanför Stockholm är Sveriges största MTB-tävling med ca 1000 deltagare och ingår som andra deltävlingen i svenska Långloppscupen. Loppet är ca 65 km långt och körs i 3 st olika ”loopar” på vardera drygt 20 km och man passerar det stora tävlingsområdet efter varje loop. Som de flesta långlopp finns det mycket grusväg men också flera tekniska stenpartier. Med Lars Therp och Christian Månsson borta var det bara jag och Stefan Larsson i H40 som representerade T-Bikes.
Upplägget inför loppet var att Stefan Larsson skulle dra de första två looparna och sen skulle jag dra den sista. Och precis så blev det. Trots en usel start kände jag mig aldrig stressad utan kom upp för startbacken utan syra och kunde sen i lugn och ro plocka placeringar och köra ifatt Stefan. Det kändes som om det gick ganska lugnt framme i täten eftersom jag inte behövde gå på rött många sekunder innan jag var ifatt och dessutom bidrog nog fina ben en hel del också. Vi följdes åt och hade ganska bra koll på konkurrenterna i H40 under första loopen. Strax innan varvningen på ett stenigt och lerigt partiet stannar Janne Jacobsson (svenska mästaren 2008 i H40) med problem (punktering visar det sig) och vid första varvningen ligger Stefan och jag 1:a och 2:a i H40.
Ut på andra loopen och in på banans kanske mest stökiga parti strular det för både mig och Stefan och vi blir omkörda av flera stycken. I allt stöket har vi dålig koll på vilka det är som kör om och tror därför fortfarande att vi fortfarande ligger 1:a och 2:a efter en ganska händelsefattig andra loop. Vid varvningen hör jag dock speakern säga något om att vi ligger 30 sekunder bakom de två första i H40 och tänker att nu måste vi gasa sista loopen om vi ska vinna. Jag berättar vad jag hörde för Stefan som instämmer. Nu blir det full gas och benen känns som tur är riktigt bra. I och med att jag tagit det relativt lugnt hela loppet i tron om att vi ledde så det finns krafter kvar i benen. Stefan är inte riktigt lika pigg efter backarna i början av tredje loopen men han åker med på mitt hjul fram till gruppen med ledaren i H40 som vi kommer ifatt när det är 7-8 km kvar. Under de sista kilometrarna in mot mål försöker jag grilla gruppen 2-3 gånger. Flera verkar vara sega nu men jag får aldrig en lucka så att jag kommer loss utan den tätas hela tiden. Jag vågar dock inte gå för fullt och tokrycka eftersom krampen trots allt lurar inne i benen.
In mot sista single-tracken ca 1 km före mål tar sig Stefan förbi och jag ligger som nr 3 i gruppen med en annan i H40 strax bakom. När vi sen kommer in mot serpentinsvängarna i backen strax innan mål får killen framför Stefan stopp och vi kommer precis om honom. Samtidigt hör jag speakern prata upphetsat om striden i H40 där dom första tre kommer in samlade och tänker att nu får det bära eller brista. Skit i eventuella krampkänslor! Upp för den allra sista knicken ställer jag mig upp och ger allt. Stefan försöker svara men jag kommer om honom och kan sen spurta de sista 100 metrarna in i mål samtidigt som jag hör speakern ropa mitt namn. Vilken känsla att korsa mållinjen och vilken känsla att vinna genom en spurt! Och att vi är två från teamet som kniper de första två platserna är helt perfekt. Det ser extra bra ut på prispallen.
Efter två deltävlingar i Långloppscupen leder nu jag H40-klassen med Stefan på en andra plats. Dubbelt T-Bikes även sammanlagt alltså!
http://www.langloppscupen.com/
/Martin Wenhov
